God jul allihopa!

Imorgon är det jul för 27:de gången i mitt liv och för första gången på många år har konsumtionsslentrianen brutits itu, vilket är glädjande. Det fanns en era, då julen var full av förväntan, spänning, glädje och gemenskap, men ju fler år som samlades desto mer försvann spänningen och förväntningarna. Jag hade mig själv att skylla eftersom paketen inte längre skulle vara många bara de var platta. Detta förtog julens charm på många vis.

Mina julklappsinköp hoppas jag skall skänka mycket glädje och nytta med för den delen. Det har varit svårt i de fall där inget önskats (förstås!), men jag har försökt göra något bra av situationen och tänkt utanför boxen, men insikten om att min box kanske är snävare än den som skall mottaga paketen gör mig lite nervös.

I år, första som yrkesverksam, ville jag ta tillbaka något av det genuina och de gamla känslorna i julen och därför skulle platta paket begränsas i år. En gedigen önskelista sattes ihop och för första gången på många år känner jag en spänning som kan jämföras med svunna tider. Det är nämligen fullt omöjligt att sia i vad som kan ligga i tomtens säck imorgon.

Min önskelista består av ett fåtal redigt dyra saker, men också många lite billigare pryttlar. Under året har ett inredningsintresse annalkats för att sedan explodera under hösten. Allt jag vill ha är mat, kläder eller inredning varav det sistnämnda kommit att pryda önskelistan.

Bland annat har en ullfilt i något modernt mönster (eller mönsterbefriad) önskats. Pläden är värdefull för den är aldrig svårplacerad tycker jag! På sängen är den kanonsnygg, i stolen ger den ett lite "tillfälligt" intryck och i soffan gör den stor nytta, om inte för mig så för El Perro (Låter det som att jag vill vara en inredningsbloggare?).

Jag har även önskat mig en bordsklocka/väckare som jag tänker ha på mitt skrivbord eller vid sängen. Jag vill ha en tidlös känsla och klockan har anor från mitten av 1900-talet, men är förstås en replik av originalet. De är lika snygga, även om de dessvärre saknar lite av den patina som bara verkligt åldrande kan generera! Min förkärlek till lampor och lyktor präglar tydligt önskelistan som bland annat även innefattar fotogenlampa från den svenska södern (Karlskrona).

Mina lite dyrare julklappar har bland annat innefattat en Foscarinilampa, som är inspirerad av en japansk docka. Sedan har jag Iittala Lantern som den dyraste av de dyra bland klapparna. Det är en stor variant av en liten ljuslampa som redan finns i hemmet. Det häftiga med Lantern är att den skapar en illusion av att ljuset svävar i luften, vilket är väldigt mysigt att titta på. Utöver detta har jag önskat mig en del böcker också, för litteraturen är något som jag aldrig kan få för mycket av.

Alla dessa klappar är roliga eftersom de skapar en viss spänning i julen, men hur roliga de än må vara, så är det faktiskt maten, umgänget och framför allt kontexten som gör julen så speciell (Tack Nobel för fredspriset!). 

För första gången någonsin är jag inte längre yngsta barnet och min första jul som farbror är knappt ett dygn borta. Jag har inte gillat småbarn speciellt jättemycket tidigare - de är otydliga emellanåt och därför svåra att förstå - men den här lille pojken är intressant. Innan natten börjar skall jag slå in de sista paketen och sedan är julen varmt välkommen, där många av de käraste skall närvara om än inte alla dessvärre.

Julbordet bör väl nämnas också? Det är väl trots allt tidens mest centrala företeelse? Det är kring detta som umgänget frodas och interagerar. Jag ser fram emot maten, men ska redan nu tydliggöra för er och mig själv genom detta offentliga yttrande att min mat skall förtäras med andakt. Av respekt gentemot livet men framför allt (tyvärr) magen. Favoriterna på julbordet är definitivt den kallrökta laxen, kräftstjärtssåsen, samt min mors unikt underbara revbensspjäll med de mest kreativa smakblandningar. Dessa är i en klass för sig och mammas kokkonst är ett levande bevis på att utmaningar av gastronomiska normer, intresse för mat och vilja att leta efter sensationssmaker alltid resulterar i något som smaklökarna stimuleras av. Givetvis i kombination med års av träning! Mor har nog med råge gjort sina 10 000 timmar i köket. 

Jag har redan smockat i mig två julbord i år och det är inte annat än att man ser ned på tallriken med viss skepsis och tänker: "vad ska detta föreställa egentligen?". Där dansar sillen tillsammans med laxen, en köttbulle, någon klick rödbetssallad, ett blad grönkål och inte sjutton kan man se något egentligt tema annat än den förmodligen uråldriga intuitionen att man skall äta när det bjuds? Det måste vara samma del av hjärnan som går loss på annonseringen från bufféskylten!

Efter en spretig blogg med dåliga styckesövergångar vill jag önska er alla en riktigt God jul och kan inte lova att det blir någon mer blogg innan julafton!