En blick i historien lär mig alltid något om idag - Populism och identitet

Jag har haft ett härligt jullov, där mycket tid ägnats åt att läsa, förbereda vårterminen, men också grubbla över diverse trivialiteter och livsavgöranden.
Ett av de största hindren som jag tror att vi människor möter är huruvida man kan integrera sig själv i en problembild.
Det är lätt att se på ett problem utifrån ett fågelperspektiv, med styrkan att det blir en bra extern fokalisering och skärpa på scenariot. Tillkortakommandena rör istället att man förringar sin egen betydelse i det inträffade. Det här kan handla om vad som helst i livet, i laget, klassrummet eller hemmet, men i just denna text vill jag diskutera lite om hur man ibland tycks agera och varför vi gör som vi gör när det handlar om vårt eget identitetsskapande.

Jag tog fram min gamla hisoriebok häromdagen för att förbereda ett nytt projekt som handlar om Europa under industrialiseringens tidsera. Det var en tid då liberalismen fick ge vika åt socialism och nationalism som växte sig starka under tidigt 1900-tal. Återigen har nationalism blossat upp i Europa och det är många slående likheter med vågen som svepte in över Europa under 1900-talet. Samhället är i ständig förändring, men med jämna mellanrum sker mer radikala sådana. I dessa stunder är trygghet och gemenskap extra viktigt för människan och att homogenisera en grupp blir därmed ett effektivt politiskt redskap. Anledningen til att vi behöver detta beror på att vi i tider av förändring bryter upp med något gammalt och därmed tvingas att acceptera en ny social situation; en situation där ökad internationell konkurrens, vissa stråk av protektionism och ovisshet gällande just trygghet gör att nationalism, patriotism och andra extrema högerpopulistiska idéer inte ligger långt borta att ta till i kampen om att "återställa" samhället, vilket dock inte gör någonting alls åt andra länders slagkraft och utveckling.

Tyvärr är denna lösning föga beprövad och ideologin som sådan - att skapa enighet och en kollektiv identitet - är på förhand dömd att misslyckas, men i strävan och kampen för detta är det lätt att i affektion böja sig för populism. Det är inte långsiktigt, eller ens rätt, men vansinnigt enkelt att ta till när man känner sig underlägsen.