fredag 27 januari 2017

Ett tomrum reserverat i oss alla

Vinterkylan ser ut att ha nått Växjö igen efter ett par dagar av nästintill tidig marsartat klimat. idag är det dock rått igen och marshallerna får en vidgad betydelse innefattande både symbolik och värme. Det är ju något inbjudande i detta ljusfenomen som liksom drar oss in i butikerna vars exteriör bepryds med varma lågor.

Vintern i sig får en slags mänsklig karaktär genom det kyliga yttre mot de hårt kraftverkstuggande hushållen, där På Spåret och TV4-satsningar slåss om två ganska skilda publikklienté. Det lättsamt intellektuella mot det lättsamt kraftfulla. Hjärnan mot muskelkraften och antitesernas antites osynliggörs varje fredag klockan åtta. Den kanal som du väljer kan få förödande konsekvenser för hur du uppfattas. Snart drar dessutom Melodifestivalen igång och förpestar all den luft som jag dagligen andas. Möjligheten att se föredettingar slåss mot idoler och en styck version av "Hjärtums egna" varje omgång, tilltalar mig inte alls. Ett år vann förvisso just en sådan "småbygdens okrönte aristokrat"!
En mellanstadielärare från Västkusten någonstans, men askungensagor är annars mest där för sin potential att någon gång ge utfall. De flesta gångerna blir jag både yr och illamående av det som beskådas. Därför, av hälsoskäl alltså, undviker jag detta spektakel; en slags freak show i dåliga melodier, överdåd och aptitlöshet i så stor utsträckning som absolut möjligt, men gläds samtidigt åt alla de som redan ikväll längtar efter den där dagen i maj när svensken försöker sjunga röven av hela Europa.

Människan är ett delikat och febrilt släkte i jakt på något substantiellt. Tyvärr är det betydande allt för odefinierbart och det gör oss flyktiga istället. Sökandet efter sökandet är vår arts andliga variant av idrottslagens samt skolans: "när resan är målet".
På äldre dagar har jag försökt besvara några av livets stora frågor, men landar dessvärre ständigt i ett magplask och det kan rimligen ha att göra med just det odefinierbara i oss. Det är nog just nämnda tomrum i Homo Sapiens själ som Sartre lite sorgset konstaterade var tillägnat Gud. Nu när vi är mindre religiösa än någonsin försöker vi nog fylla detta förhandsbokade vakuum med andra saker, kickar och uppfattningar. Det kanske inte är ett mycket sämre alternativ, men det behöver säkert inte vara bättre heller för den delen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar